mobil på vift

cirka tjugo minuter efter jag hade kommit hem från jobbet insåg jag att jag hade glömt kvar min mobil..
well well, tänkte jag. den kan jag väl vara utan en kväll.

jag åkte till jobb nr.2 - min danslektion och förstod att mobilfrånvaron skulle bli svårhanterad. jag brukar kolla tiden på mobilen eftersom väggklockan sitter ungefär tio meter bort = jättesuddig för mig.
(föresten, jag har inte hittat mina glasögon än... hmm, konstigt.)
tur att syrran var där! hon insåg problemet och levererade tiden med jämna mellanrum.
när jag väl kom hem därifrån blev det ugly betty och grey's anathomy men sen kunde jag inte hålla mig längre. bilen skulle ändå in i garaget så jag tänkte att jag lika väl kunde hämta mobilen...
i en rondell fick jag en lastbil efter mig som körde vääldigt sakta, men det gjorde ju inget eftersom han låg efter mig.. när jag har svängt in på parkeringen och kommit in på caféet (låste dörren noga efter mig, vill inte att någon ska komma in) ser jag hur lastbilen stannar ute på parkeringen.
nu vill jag bara nämna att vår parkering är LITEN och det är park runt omkring så jag blev lite misstänksam och började skapa mardrömsscenarie i huvudet (sådär som man gör när man är själv i ett mörkt gammalt hus från 1600-talet.)
jag släckte iallafall lampan i köket, ringde förtvivlat till mamma och väntade tills lastbilen hade kört iväg.

förmodligen ville han bara fråga om vägen, men eftersom klockan var kvart i elva så kändes det lite skumt... jag körde iallafall hem i ilfart och kastade mig in i huset och låste om mig.

fjantig man är ibland.... :)