historialektion 1. "dance like no one is watching"

ni som varit inne på min sida på bloggportalen (och ni som känner mig :D) har förmodligen också läst att jag jobbar extra som danslärare på kvällarna... tänkte berätta lite mer om mitt favoritextrajobb.

jag har dansat ganska länge... började när jag var åtta och höll på till och från i några år (pga. av kostnaden som höjdes hela tiden eftersom hyresavtalet blev dyrare o dyrare för att värden ville få ut oss ut lokalerna. om jag inte minns helt fel.). sen blev det ett uppehåll fram till nionde klass pga. att jag upptäckte andra intressen t.ex. killar, smygrökning, folköl m.m.

helt plötsligt var det dags för gymnasieval. jag hade ingen aning om vad jag skulle välja. mina lärare sa att de tyckte att jag skulle gå nv. sen funderade jag på sp. men långt in låg det en liten, liten dröm om att söka danslinjen. det var min kloka syokonsulent som sa till mig att välja något som jag skulle tycka vara roligt att göra i tre år och sedan kunde jag bekymra mig över vad jag skulle utbilda mig till (ni anar inte beslutsångestens gigantiska erövringar av min hjärna).

SÅ

jag valde danslinjen. och jag kom in! lyckan var total. men jag var nervös. tänk om jag skulle vara sämst liksom. efter första danslektionen kom alla tjejerna i min klass i diskussion om detta och ALLA hade tänkt samma sak.

i tre år gick jag danslinjen. när vi gick ut var vi bara två stycken kvar. en del hade inte pallat trycket och andra hade hittat andra linjer de ville gå istället. jag kan hålla med om att det inte är nyttigt att tillbringa ung. fem dagar i veckan i tre år framför speglar. nog om det.

innan mitt andra år på gymnasiet frågade min danslärare om jag var intresserad av att ha egna dansgrupper. jag blev smickrad och tyckte att det lät som en kul grej, eftersom jag redan har varit ungdomsledare inom kyrkan. jag började med barngrupper och "jobbade mig uppåt" så att säga. jag fick ta över en grupp med tonårstjejer som hade enligt tidigare danslärare var en plåga i röven och jag var jättenervös första gången jag skulle ha dem. men nu, efter två och ett halvt år med dem, har vi blivit jättebra kompisar och det ska bli så tråkigt att sluta.

japp så är det. jag ska sluta som danslärare. jag skulle egentligen slutat förra året men eftersom jag inte kom in på någon av utbildningarna jag sökt så beslöt jag mig för att vara kvar ett år.

i måndags och igår hade jag mina sista danslektioner. det är jättesorgligt. jag kunde inte sova på måndagskvällen och det slutade med att jag låg och snyftade i min ensamhet...

nu ska ni få se lite bilder från tidigare avslutningar/uppvisningar med mina elever:

här är min minsta grupp. den hade jag första året sedan var jag tvungen att välja bort en grupp pga tidsbrist och tyvärr blev det dessa små söta knattarna. detta är på en juluppvisning.

här är min äldsta grupp på förra årets dansuppvisning.

här är min mellangrupp (eller minsta blir det ju nu). den här bilden är tagen igår i vår danslokal och vi är i full fart med repandet av årets uppvisning som är på tisdag, den 1 maj!

den första maj. då smäller det - då är det slut. men jag ska vara med min äldsta grupp i två danser förhoppningsvis. så det blir nog roligt.

jag är nervös, som jag alltid har varit innan uppvisningar. men när man väl står där då försvinner det. och man får en sån kick! det är dem kickarna i livet man lever för. jag hoppas att jag kommer få chansen att dansa någon mer gång i livet. jag kommer sannerligen ta den om jag får den.

vi får se hur det blir. only time can tell.
hoppas ni har haft en bra dag!
kram sandra