dedicated

jag har en knut i magen, någon som hugger mig i mig där inne & tårar som trycker bakom ögonen... jag vet inte hur jag ska säga riktigt, förklara liksom.

när en av ens bästa vänner mår jättedåligt så finns inget utseendeideal, inga sätt man ska vara eller klä sig på kvar i huvudet. allt som betyder något är att den personen mår bra.

jag vet inte vad jag ska skriva mer förutom (till dig, L);

jag hade verkligen hoppats på den här sommaren. nu kommer den inte bli som jag hoppats på & det gör jätteont. jag mår jättedåligt över att ha kommit i den här situationen, hur ska jag kunna bo i samma lägenhet som honom, titta honom i ögonen och inte tänka på hur han har varit mot dig? jag kommer aldrig lämna din sida, jag är hos dig för alltid. jag älskar dig & du betyder så mycket som vän för mig. jag hoppas du förstår det.

where to start

hej.
mitt liv har varit lite... turbulent på sista tiden. därav den dåliga bloggningen.
men ibland måste man ta en paus från allt och bara leva.
det har jag gjort.
nu saknar jag bloggandet och ska börja igen! så mycket som möjligt. nu har jag tid också.
det känns bra.

hoppas ni har det bra och fortsätt läsa min blogg för fanken!
kram sandra

wishes

ibland, speciellt nuförtiden, önskar jag att jag bodde i en större stad. där man kunde klä sig som man ville utan att någon kollade snett på en. visst det kommer alltid finnas människor som gör det, men jag menar mindre än i den här hålan där jag bor.

jag har bott här i 13 år nu och ända sedan jag var liten och började skolan så fanns det ett speciellt sätt som man skulle klä sig på.
på varje skola finns det de populära tjejerna, det vet ju alla. på min skola hade de ett litet gäng där de umgick och alla klädde sig likadant vilket berodde på att denna stans affärer inte är så många... detta gänget kom senare att kallas "JC-gänget". eftersom dessa under en period bara handlade sina kläder där och allt annat var fel!
jag har under min uppväxt i denna stan träffat på de här tjejerna i olika sammanhang och jag vet att de är trevliga. var för sig och när de känner för det. men jag vet också att de kan vara riktigt, riktigt elaka. blickar, snack bakom ryggar - ja, hela det köret! det är såå barnsligt och så typiskt småstäder.
iallafall, den här sk. "rädslan" för att klä sig fel sitter i bakhuvudet varje gång man vistas ute på stans gator. tyvärr. här ska alla se ut som en i mängden. och gör man inte det, då är man konstig.

häromdagen när jag var ute på stan tog jag tillslut av mig mina glasögon för det blev så jobbigt att folk verkligen blängde på mig. ska det behöva kännas så?
inte konstigt att alla ungdomar flyttar ifrån detta trångsynta lilla samhälle.
fast i och för sig glodde folk väldigt mycket när jag var uppe i gbg också... så det kanske är större delen av svenska folket som behöver tänka till.

för hur kul är det att se ut som alla andra?

tyvärr kräver också mitt jobb att jag inte får se "för mycket" ut = tråkig. antingen måste jag ha någon av mina obekväma jobbtröjor (som jag hatar) + jeans eller något annat så neutralt som möjligt.

och nu håller jag på att explodera! av alla konstiga, knäppa, lustiga, inspirerande sätt att använda/matcha & mixa kläderna som snällt ligger i min garderob och väntar på att få leka.

ja, jag är väl konstig isåfall. eller estetjävel som man också så fint har blivit kallad under gymnasietiden.

well, HELLRE ESTETJÄVEL ÄN EN TRÅKIG JÄVLA MAINSTREAMBRUD!

godnatt.

förlorat hopp om människor

det är inte ofta jag verkligen, verkligen blir så arg på saker så att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
och jag brukar inte skriva ut det i bloggen heller.
men nu är jag förbannad!

jag är arg för att hundägare inte kan hålla sina hundar kopplade, jag menar är det så svårt? folk tror att de har koll på sina hundar men sanningen är den att en hund kan få en knäpp NÄR SOM HELST även om den har varit en trogen, mysig familjehund i flera år. när hunden väl har bestämt sig för att hoppa på en annan hund hjälper det inte att ägaren kallar på den.

JAG VET för en av mina hundar (sacko som var med på bild för några inlägg sedan) har blivit attakerad TVÅ gånger av hundar som inte var kopplade. ingen av dessa hundarna hade anfallit någon annan hund, eller människa, innan.
första gången var det en annan stor taxhane som hade attitydsproblem. andra gången var det en stor schäfer som vägrade släppa sacko ur hans käft. tänk er, min lilla tax i en schäfers mun. jag blir tårögd bara jag tänker på det.

anledningen till att jag tar upp det nu är att min mamma precis kom innanför dörren efter den vanliga kvällsrundan med hundarna och var jätteledsen för att hon hade gått förbi ett hus här i närheten vars ägare hade en kompis på besök. husägaren har ganska stor tomt och brukar ha sin hund lös där. just nu hade han inte det men hans kompis hade sin hund lös. ägaren sa till sin kompis att det kommer två hundar nere på gatan så håll koll på din hund.
kompisen i fråga ansåg väl att han hade pli på sin hund så han ropade in den. men kom den till honom? NEJ. den sprang i full fart mot mamma & hundarna och hade det inte varit för ett sånt här plaststaket så hade den säkert sprungit fram till våra hundar och sen vet man ju aldrig vad som hade hänt. den stod där och morrade och skällde vid staketet, då kan man ju bara ana vad som hade hänt om den inte hade hindrats.

jag förstår varför mamma blev upprörd. jag hade blivit skiträdd. dessutom så välte schäfern (som attakerade sacko) mamma innan han anföll, då den gången...

nu sitter min lillasyster uppe och sjunger sånger för att mamma ska bli glad :).
och jag ska gå upp och hjälpa henne.

HÅLL ERA HUNDAR KOPPLADE, för allas skull.

tack för mig.
godnatt.